Några tankar om hur svårt många friskyttar hade det efter kriget.
De som hade flytt till Själland hade betydligt svårare att skaffa försörjning än de som flytt till Bornholm. På våren 1680 gjordes en lista på friskyttarna som befann sig på Själland för att kunna hjälpa dem till försörjning. 46 friskyttar säger att de vill tjäna till häst. Sedan följer en lista på 299 friskyttar som vill tjäna på landet och nära sig på borgare och bondehandel och sedan en lista på 56 friskyttar som vill ha ett hantverk. Det nämns att de flesta av dessa befann sig i Helsingör och Cronborg Ampt.
En stor del befann sig även vid stranden och åkte över till Skåne för att röva och det påpekas att det beror på att de inte klarar sitt livsuppehälle. Dessa sidor är undertecknade den 7 februari 1680.
I listan med 299 friskyttar hittar vi under nummer 78 Storre Joen. Här återges han under majoren Aage Herluff (Hara-Aagen) och löjtnant Tue Larsens kompani som höll till i Västra Göinge härad. I ett dommål i Helsingör i september 1679 omnämns friskyttekapten Stor Jon. I det mål omnämns ochså en av hans friskyttar Niels Jonβen. Men en noggran undersökning visar att Store Joen inte var kapten utan endast friskytt i major Aages kompani. I en rulle omnämns Store Aage Jenβen och Joen Jenβen. Sannolikt är dessa bröder och Joen Jenβen identisk med Store Joen.
I listan från februari 1680 ser vi att nr 76-80 sitter fängslade på Cronborgs fästning för röveri i Skåne. De fem friskyttarna är Aage Jenβen, Peder Aageβen, Store Joen, Morthen Qristenβen och Ingvar Nelβen. Alla befann sig i samma kompani under kriget och höll även ihop efter kriget. Ett sorgligt slut.
På Bornholm var det flera friskyttar som köpte hus och blev bönder, en del blev fiskare eller hantverk. Detta berodde på att pest hade grasserat 1654 och ön hade inte repat sig från detta utan mycket låg ännu öde.