Snapphanar i östra Blekinge inför rätta 1677

Svenskarna hade tillsatt en kommissorialrätt som skulle behandla ärenden mot snapphanar i Skåne och Blekinge. Den 18 oktober 1677 hölls en rättegång i Abrahamsäng i Östra härad mot en del inblandade i snapphaneri från eller med koppling till östra Blekinge.

Jon Månsson i Olsäng som tidigare varit länsman och sedan skogvaktare ställdes också inför rätta den 18 oktober 1677 men han infann sig inte . Han dömdes till stegling men detta kunde givetvis inte verkställas eftersom han hade flytt tillsammans med sin hustru. I en av åtalspunkterna sägs det att han kallade sig för major för snaphanarna och att han red tillsammans med danskarnas fogde Michel Mörk. Det berättas att ingen har sett honom sedan två dagar efter att Kristianopels fästning intogs av svenskarna. Michel Mörk återfinns på Bornholm under många år efteråt.

Jon Månssons son Bertil Jonsson i Abramsäng, som efterträtt efter sin far som länsman och tjänade som det i tre år, ställdes också inför rätta. Han hade gripits redan under hösten 1676 och det sägs att han öfwe åhr och dagh fängsligt suttit. Han hade läst upp ett branskattsbrev från kungen i Danmark vid Bröms. Ett flertal vittnen intygade att han endast under tvång hjälpt danskarna och han fick därför pardon för sina brott.

Rådman Johan Durgh(?) sitter i arrest och ärendet sänds över till Hans Kongl: Mayst.

Jon Månssons hustru i Olsäng inkallades men hon var inte närvarande.

Sedan anklagades före detta ryttare Lars Stake för att under förledit åhr gripit gewähr emodt sin rätta konung. Lars anger Jost Persson Tyman och några andra ryttare som skyldiga.

Furiren af Capitain Raffs Compagnie Måns i Bleckstad anklagades för ansvarig till mordet på bonden Måns Nilsson i Appelås. Saken remmiteras vidare.

Vidare förhördes skepparen Per Henricksson och båtsman Pehr Jonsson. De fängslades redan innan danskarna intog fästningen och hade suttit fängslade i Kalmar sedan dess. De berättar att de hade varit ett ärende ut på landet och när de skulle tillbaka greps de av kapten Brobergs dragoner som förde dem till Kalmar. De säger att de aldrig har hört någon orsak till att de greps. Rätten beslutar att de ska släppas fria.

Erland i Silleryd anklagades sedan för att ha talat illa om Sveriges undersåtar. Han var av landsdommaren dömd till stegling. Rätten tar hänsyn till att det skedde under dryckenskap och att han nu suttit länge i fängelse. Han döms till 40 Dr Sölf i böter. Om han inte kan betala får han plikta med kroppen.

Bonden Joen Håkansson anklagades också för otrohet mot svenska kronan. Han är sedan tidigare dömd att mista livet. Rätten tar hänsyn till lång tid i fängelset där han mist hörseln och nu är döv.

Drängen Carl Nilsson i Espenäs anklagas för att ha gripit till gevär mot svenska soldater. Han var med vid flera brott och greps redan under hösten 1676. Han dömdes till döden strax efter. Carl Nilsson säger nu att musköten var trasig och att han aldrig skjutit ett enda skott och ägde inte vare sig krut eller kulor. Han var tvingad av de andra att följa med. Fängelsetiden har varit svår och hans hälsa är inte bra. Han får konungens pardons placat. Även Anders som anklagas för liknande brott får benådning .

Efter förhandlingarna inkallar man fler personer för att få klarhet i varför danskarna kunde ta över Kristianopel så lätt. Här nämns borgaren Starke Joen som flydde till Köpenhamn men kom tillbaka och ställde sig på svenskarnas sida. Han fich en gård av borgmästeren Blausius König på Sturkö och bosatte sig där. Starke Joen angav flera invånare från Kristianopel som sympatiserade med danskarna och rymt till Köpenhamn bland annat rådman Jacob Parap som med hustru och barn flytt, borgaren Hans Mårtensson med  det mesta av egendomen men kvarlämnade sin hustru och barnen. Hans Mårtensson fick skattfrihet i Danmark den 8 maj 1680. Vidare nämner han skolmästaren i Kristianopel som inte lämnat någon egendom, skälmern Henrik Jonsson med hustru och barn som flytt med all sin egendom, Jost Wäfvare med hustru flydde men lämnade hus och egendom. Hustrun dog efter flykten. Borgaren Mårthen i Brattlycke flydde men kom tillbaka och hämtade sin hustru och egendom med en båt. Båtsman Mårten Persson som seglar med Hans Mårtensson som tidigare omnämnts.

Det är ytterligare en hel del borgare från Kristianopel som förhörs som inte nämns här.

Andra omnämnda snapphanar i andra sammanhang kan nämnas borgaren Olof Nilsson flytt till Danmark. Det finns brev från honom i Køpenhamns Rigsarkiv daterad i oktober 1676 där han är borgare i Ronneby.

Långe Håkan som varit med vid överfallet mot Ebbe Ulfeldt greps och steglades den 28 juni 1677 i Kristianopel tillsammans med Carl Proposs som ses på bilden.

Lämna ett svar